Domare från Helvetet, fukteksem och Uppsala
Hej mina kära bloggläsare, vet att jag varit lite dålig på att uppdatera bloggen på sista tiden då man haft annat för sig samt som bloggarlusten har varit på vift för tillfället men nu är den tillbaka =)
Det har hänt en hel del sen sist jag uppdaterade, bland annat så har vi varit i Avesta på utställning och det gick över förväntan för min lillskrutt den dagen. Catrin, tack så jättemycket för hjälpen med och visa henne!! =) Du gör det så jäkla bra tycker jag och det märks att Bonita trivs med dig =)
Den dagen var då iallafall ingen rolig dag för de flesta leonbergerägare då de flesta hundar åkte ut direkt med blått eller gult band, domaren var ny på rasen - har aldrig bedömt leonberger tidigare i sverige, jag vet inte hur det är i europa men det var första gången här i sverige iallafall. Levente Miklos heter han, kommer från Ungern.. Jag hade sett honom bedöma ifjol i Lövudden då han bedömde min kompis cane corso hane och han var den enda som fick blått - resten gult. Så man var bra nervös när bedömningen började för man visste ju aldrig hur det skulle gå den dagen.
Vädret var riktigt pissigt också för det mullrade rejält bland molnen på morgonen när jag kom till utställningsplatsen men ingen regn än så länge och jag är enormt glad över att jag fick komma in i förväg och sätta upp tältet - vissa arrangörer tillåter ju inte det men det brukar oftast gå bra bara man lämnar kvar hunden i bilen och bonita var det med sin trut som hon hade på sig. Hon hade en liten irritation på ena höften som hon hade gnagt lite på under helgen men det såg okej ut på morgonen innan vi satte oss i bilen och jag var inte orolig alls.
Satte upp tältet i lugn och ro och gick sen lugnt tillbaka till bilen för att hämta Bonita för att hinna rasta henne lite innan vi skulle till tältet och när jag öppnar luckan bak så får jag se vad hon gjort under tiden jag varit borta =( Hon hade ändå lyckats komma åt irritationen trots hon hade kragen på sig, GAH! Nu var det ganska stort sår där och väldigt blodigt =/ Skyndade mig och hämtade servetter - jag har ju en ovana att alltid plocka på mig för mycket servetter när jag köper hamburgare eller varmkorv på macken och sen blir de ju kvar i bilen, alltid bra och ha.
Tvättade rent det mesta så det skulle se okej ut när man gick igenom veterinärinsläppet.. Tur också att det var en bra stund innan hon skulle in i ringen så det skulle hinna torka upp lite bara jag fick göra rent det ordentligt och sen inne i ringen så sa domaren ingenting och han märkte inget heller, skönt!
Nåja..
Bedömningarna blev lite försenade pga trafikproblem nåt så starten sköts upp en kvart men de satte igång som utlovat och Bonita var först in i öppenklassen som vanligt, här var jag ovanligt lugn för man hade ju sett hur domaren slängt ut hundar med nästan bara gula band hitills och ett par blått men majoritetet gult - så man var liksom beredd på att hon kunde få antingen blått eller gult och det var 14 anmälda i öppenklass men 2 hade blivit champions nyss så de flyttades till championklass så vi var då 12 kvar men sen var det typ 4 st som inte dök upp..
Gissa hur förvånad jag blev när Bonita fick den efteraktade röda bandet - var också den första tiken för dagen som fick rött. Där trodde jag sen att vi var klara för dagen eftersom det var många andra fina tikar med där men de flesta åkte ut med gula band, bara en fick blått och så 2 till som fick rött. Jahapp tänkte jag då - det blir iallafall ingen ck för oss idag men vi blir placerade i konkurrensen iallafall..
Sen när ringsekreteraren räckte över ck bandet till Catrin som visade henne den dagen såg jag ut som en fågelholk - riktigt förvånad alltså! Det trodde jag fan aldrig och sen i Bästa tik så placerade hon sig som 4a =) Jag hade dessutom tur med vädret också när Bonita var inne i ringen för stundom vräkte det verkligen ner och då menar jag VRÄKTE, det var precis som om någon öppnat en vattenkran och då tyckte man verkligen synd om dom som inte hade utställningstält eller stod och höll på att få upp sitt och blev genomblöta.
Så nu har man en stor och glittrig ck-rosett hemma här på väggen, måste hitta på någon annan metod sen för att ha rosetterna uppe, börjar bli liiiite trångt på väggen nu. Ni som har tips - langa gärna hit dom! Funderade på kompostgaller som man sprayar i silverfärg eller så och hänger fast rosetterna i dom.
Hemresan gick väldigt lätt, man var ju så glad över placeringen den dagen i den oerhört tuffa konkurrensen. Det var endast 9 st 1a pris utdelade på 37 hundar och totalt 7 ck, majoritetet fick 3e pris och någon enstaka fick 2a.. Den domaren lär få väldigt dåligt med anmälningar av leonbergerfolket om han nu ens får bedöma rasen igen i sverige, ska bli intressant och se. Domaren från Helvetet med andra ord!
Ni undrar säkert hur det gått med Bonitas sår på höften, när vi kom hem på kvällen så såg jag att hon hade gnagt och slickat på det igen hos mina föräldrar, måste ha smitit iväg under en obevakad ögonblick och passat på, hade ingen trut på sig då utan den var kvar i bilen. Man lär sig vara efterklok och sen under söndagen hemma så hade hon truten på sig hela tiden men ändå liktförbannat så lyckade hon komma åt det ändå trots jag tightat till det runt halsen för det satt löst förut i avesta då hon lyckades komma åt den så jag trodde att problemet låg där men icke sa nicke.
Nu såg det för jävligt ut, riktigt stort och kladdigt =( Tur man varit smart och inte kastat den gamla parabolen som jag hade hemma här för den är det enda som stoppat henne från att vara där och slicka på såret. Det tog också lite tid att få det att börja läka för hon ville gärna ligga på just den sidan och då kletade sig pälsen fast där och det kunde inte torka ordentligt, blev riktigt äckligt efter en par dagar men sen när det väl börjat torka så gick det snabbt och få det torrt, skönt! Nu ser det jättefint ut ohc sårskorpan har börjat lossna i den yttersta kanten så inom en vecka eller så då borde det mesta vara borta, gäller och vara försiktig när man lossar på det så man inte tar för mycket så det börjar blöda för det får det inte göra.. Hon har haft de här problemen nu i ett par år och man har tröttnat på att se henne ha ont och klia sönder sig vid varenda löp så till höst/vinter ska hon kastreras, ska bli så skönt och slippa de här problemen. Jag är fullt medveten om att det kan dyka upp andra problem istället men de flesta kastrationer brukar vara problemfria och tiken mår mycket bättre av att slippa alla de här hormonrusningarna som hon får vid varje löp.
Tidigare i veckan var man dessutom till Uppsala på återbesök, det gick jättebra och provsvaren var finfina så det visar att allt går som det ska. Gjorde även spirometri och lungröntgen, avvaktar nu på svar från läkaren med ny schema för fortsatt minskning på kortisonen - ska bli så skönt att få dra ner på det ytterligare. Andningsprovet gick väldigt bra och man kunde nu göra fler tester som jag inte klarat av tidigare och det gick kanonbra, inga besvär med lungorna efteråt, härligt!
Ska dessutom få låna mammas träningscykel nu under några veckor så man får lite hjälp med och träna upp konditionen och muskelstyrkan då jag känner att promenaderna inte riktigt räcker till, har ju det jobbigt ibland med svullna fötter och då gör det ont när jag går och benen känns tunga och då är man ovillig att gå längre sträckor pga känns obehagligt för det känns precis som om man har geleklumpar till fötter som dessutom ömmar, blärk.
Snart är det också dags för Alfta och Köping, ska bli spännande och se hur många hundar som kommer till Alfta för det är Tvååker samma helg och WDS helgen innan, sista anmälan dit utgick före helgen.. Köping utgår nu den 25e, hoppas de är snabbare med PM nu för de var otroligt sega i våras inför rocklunda.
Tjingeling!
Det har hänt en hel del sen sist jag uppdaterade, bland annat så har vi varit i Avesta på utställning och det gick över förväntan för min lillskrutt den dagen. Catrin, tack så jättemycket för hjälpen med och visa henne!! =) Du gör det så jäkla bra tycker jag och det märks att Bonita trivs med dig =)
Den dagen var då iallafall ingen rolig dag för de flesta leonbergerägare då de flesta hundar åkte ut direkt med blått eller gult band, domaren var ny på rasen - har aldrig bedömt leonberger tidigare i sverige, jag vet inte hur det är i europa men det var första gången här i sverige iallafall. Levente Miklos heter han, kommer från Ungern.. Jag hade sett honom bedöma ifjol i Lövudden då han bedömde min kompis cane corso hane och han var den enda som fick blått - resten gult. Så man var bra nervös när bedömningen började för man visste ju aldrig hur det skulle gå den dagen.
Vädret var riktigt pissigt också för det mullrade rejält bland molnen på morgonen när jag kom till utställningsplatsen men ingen regn än så länge och jag är enormt glad över att jag fick komma in i förväg och sätta upp tältet - vissa arrangörer tillåter ju inte det men det brukar oftast gå bra bara man lämnar kvar hunden i bilen och bonita var det med sin trut som hon hade på sig. Hon hade en liten irritation på ena höften som hon hade gnagt lite på under helgen men det såg okej ut på morgonen innan vi satte oss i bilen och jag var inte orolig alls.
Satte upp tältet i lugn och ro och gick sen lugnt tillbaka till bilen för att hämta Bonita för att hinna rasta henne lite innan vi skulle till tältet och när jag öppnar luckan bak så får jag se vad hon gjort under tiden jag varit borta =( Hon hade ändå lyckats komma åt irritationen trots hon hade kragen på sig, GAH! Nu var det ganska stort sår där och väldigt blodigt =/ Skyndade mig och hämtade servetter - jag har ju en ovana att alltid plocka på mig för mycket servetter när jag köper hamburgare eller varmkorv på macken och sen blir de ju kvar i bilen, alltid bra och ha.
Tvättade rent det mesta så det skulle se okej ut när man gick igenom veterinärinsläppet.. Tur också att det var en bra stund innan hon skulle in i ringen så det skulle hinna torka upp lite bara jag fick göra rent det ordentligt och sen inne i ringen så sa domaren ingenting och han märkte inget heller, skönt!
Nåja..
Bedömningarna blev lite försenade pga trafikproblem nåt så starten sköts upp en kvart men de satte igång som utlovat och Bonita var först in i öppenklassen som vanligt, här var jag ovanligt lugn för man hade ju sett hur domaren slängt ut hundar med nästan bara gula band hitills och ett par blått men majoritetet gult - så man var liksom beredd på att hon kunde få antingen blått eller gult och det var 14 anmälda i öppenklass men 2 hade blivit champions nyss så de flyttades till championklass så vi var då 12 kvar men sen var det typ 4 st som inte dök upp..
Gissa hur förvånad jag blev när Bonita fick den efteraktade röda bandet - var också den första tiken för dagen som fick rött. Där trodde jag sen att vi var klara för dagen eftersom det var många andra fina tikar med där men de flesta åkte ut med gula band, bara en fick blått och så 2 till som fick rött. Jahapp tänkte jag då - det blir iallafall ingen ck för oss idag men vi blir placerade i konkurrensen iallafall..
Sen när ringsekreteraren räckte över ck bandet till Catrin som visade henne den dagen såg jag ut som en fågelholk - riktigt förvånad alltså! Det trodde jag fan aldrig och sen i Bästa tik så placerade hon sig som 4a =) Jag hade dessutom tur med vädret också när Bonita var inne i ringen för stundom vräkte det verkligen ner och då menar jag VRÄKTE, det var precis som om någon öppnat en vattenkran och då tyckte man verkligen synd om dom som inte hade utställningstält eller stod och höll på att få upp sitt och blev genomblöta.
Så nu har man en stor och glittrig ck-rosett hemma här på väggen, måste hitta på någon annan metod sen för att ha rosetterna uppe, börjar bli liiiite trångt på väggen nu. Ni som har tips - langa gärna hit dom! Funderade på kompostgaller som man sprayar i silverfärg eller så och hänger fast rosetterna i dom.
Hemresan gick väldigt lätt, man var ju så glad över placeringen den dagen i den oerhört tuffa konkurrensen. Det var endast 9 st 1a pris utdelade på 37 hundar och totalt 7 ck, majoritetet fick 3e pris och någon enstaka fick 2a.. Den domaren lär få väldigt dåligt med anmälningar av leonbergerfolket om han nu ens får bedöma rasen igen i sverige, ska bli intressant och se. Domaren från Helvetet med andra ord!
Ni undrar säkert hur det gått med Bonitas sår på höften, när vi kom hem på kvällen så såg jag att hon hade gnagt och slickat på det igen hos mina föräldrar, måste ha smitit iväg under en obevakad ögonblick och passat på, hade ingen trut på sig då utan den var kvar i bilen. Man lär sig vara efterklok och sen under söndagen hemma så hade hon truten på sig hela tiden men ändå liktförbannat så lyckade hon komma åt det ändå trots jag tightat till det runt halsen för det satt löst förut i avesta då hon lyckades komma åt den så jag trodde att problemet låg där men icke sa nicke.
Nu såg det för jävligt ut, riktigt stort och kladdigt =( Tur man varit smart och inte kastat den gamla parabolen som jag hade hemma här för den är det enda som stoppat henne från att vara där och slicka på såret. Det tog också lite tid att få det att börja läka för hon ville gärna ligga på just den sidan och då kletade sig pälsen fast där och det kunde inte torka ordentligt, blev riktigt äckligt efter en par dagar men sen när det väl börjat torka så gick det snabbt och få det torrt, skönt! Nu ser det jättefint ut ohc sårskorpan har börjat lossna i den yttersta kanten så inom en vecka eller så då borde det mesta vara borta, gäller och vara försiktig när man lossar på det så man inte tar för mycket så det börjar blöda för det får det inte göra.. Hon har haft de här problemen nu i ett par år och man har tröttnat på att se henne ha ont och klia sönder sig vid varenda löp så till höst/vinter ska hon kastreras, ska bli så skönt och slippa de här problemen. Jag är fullt medveten om att det kan dyka upp andra problem istället men de flesta kastrationer brukar vara problemfria och tiken mår mycket bättre av att slippa alla de här hormonrusningarna som hon får vid varje löp.
Tidigare i veckan var man dessutom till Uppsala på återbesök, det gick jättebra och provsvaren var finfina så det visar att allt går som det ska. Gjorde även spirometri och lungröntgen, avvaktar nu på svar från läkaren med ny schema för fortsatt minskning på kortisonen - ska bli så skönt att få dra ner på det ytterligare. Andningsprovet gick väldigt bra och man kunde nu göra fler tester som jag inte klarat av tidigare och det gick kanonbra, inga besvär med lungorna efteråt, härligt!
Ska dessutom få låna mammas träningscykel nu under några veckor så man får lite hjälp med och träna upp konditionen och muskelstyrkan då jag känner att promenaderna inte riktigt räcker till, har ju det jobbigt ibland med svullna fötter och då gör det ont när jag går och benen känns tunga och då är man ovillig att gå längre sträckor pga känns obehagligt för det känns precis som om man har geleklumpar till fötter som dessutom ömmar, blärk.
Snart är det också dags för Alfta och Köping, ska bli spännande och se hur många hundar som kommer till Alfta för det är Tvååker samma helg och WDS helgen innan, sista anmälan dit utgick före helgen.. Köping utgår nu den 25e, hoppas de är snabbare med PM nu för de var otroligt sega i våras inför rocklunda.
Tjingeling!
Min älskade ögonsten
Idag känner jag att jag vill tillägna den här bloggen till min älskade lillskrutta som är mitt allt och min ögonsten. En tanke slog mig häromdagen, hur min livssituation skulle ha sett ut idag om jag inte haft henne.
Ni som känner mig vet ju att jag fick min sjukdom 1999 och har haft några jobbiga perioder emellanåt men jag är enormt tacksam över att den var lugn under hela min gymnasietid så jag kunde slutföra mina studier och ta studenten för ironiskt nog så började sjukdomen bråka igen under hösten 2003, någon månad efter jag tagit studenten och för att sen därefter vara instabil och blossa upp lite då och då med diverse komplikationer.
Vårvintern 2004 började suget i hundtarmen ta fart igen, har ju varit hundintresserad under hela gymnasiet och varit hundvakt åt kompisars hundar och fått låna dom på diverse aktiviteter och lärde mig en massa samtidigt som jag hade riktigt kul =) Å - du minns när jag lånade din Chili den dagen då vi hade hundkursavslutning nåt på kvinnersta - tro fan att vi cyklade 2 mil den dagen om inte mer, var ju först till dig i vivalla, från stan och hämtade Chili - cyklade tillbaka till stan och bussen och sen tillbaka igen för att lämna gumman och hem till mig igen, fick ju en massa bra träning den dagen ju och enkel sträcka är ju typ 4-5 km.
Tillbaka till ämnet.. Började utforska sidor på nätet om alla möjliga raser och fastnade för några stycken och en av dom var leonbergern och då började man kolla mer och mer om rasen och blev bara ännu mer förälskad och jag blev bara ännu gladare när jag hittade en kennel som verkade riktigt toppen som fanns nära och som skulle ha valpar som var leveransklara alldeles lagom till den tid jag ville ha hem den =)
Första kontakten togs och 3v efter valparna föddes var jag dit på första besök och man var helt såld på dessa små pälskorvar som kravlade runt i valplådan, så söta! Ännu sötare var de 2 veckor senare vid 5v då man var dit nästa gång - ljuvliga små varelser och en av dom var extra envis och skulle bara attackera syrrans skor och den lilla busen var min lillskrutt *skratt* envisare valp än henne har man då inte sett till - var enormt busig!
1,5 vecka senare visste jag vilken som skulle bli min och det var hon som hade mer eller mindre tuggat sönder syrrans skor vid senaste besöket och jag var helt såld! Veckorna som var kvar sen var oliiiidliga för man ville ju ha hem henne fortast möjligt men jag fick ändå vänta tills hon blivit 10v pga jag kunde ändå inte få hem henne tidigare pga mycket som hände då och jag ville ha lugn och ro hemma när hon skulle komma hem, fyllde ju nämligen år dagen innan och skulle ha en massa folk här och massa annat som man skulle hinna med och då var det bara dumt mot henne att få komma hem då..
Nu har det gått fyra år snart för hon fyller nämligen fyra nästa månad och tiden har varit underbar och jag har fått en massa nya kompisar inom hundvärlden som jag aldrig skulle ha träffat annars, riktigt härlig gäng som jag ofta träffar på utställningar och dylikt. Dessa underbara personer har jag aldrig fått chansen att träffa om jag inte skaffat Bonita, man kan också undra hur jag hade mått egentligen eftersom min sjukdom är så lömsk och man vet aldrig när den slår till, man kan må riktigt bra länge för att sen vara nere i en svacka med värk i kroppen och knappt någon energi men tack vare Bonita orkar jag ta mig igenom vardagen. Hon är mitt syre, utan henne kan jag inte andas och hon tvingar mig att leva varje dag om man säger så för hon har ju sina behov som jag måste se till att hon får ta del av varje dag och detta har hjälpt mig mycket under perioderna som jag mått dåligt pga värk osv samtidigt så ser man på henne att hon förstår väldigt mycket för när jag varit nere så har hon kommit och buffat på mig och liksom frågat "matte hur mår du?" jag vet hon inte kan prata men vi förstår varandra mycket bra ändå för det ser man på henne och igenom hennes kloka ögon.
Hade jag inte haft henne.. ja jag vågar inte ens tänka den tanken på hur min livssituation skulle ha sett ut idag utan hund. Säkert så hade jag mått dåligt och allt det där och ja varit en helt annan person, det är jag säker på.. Men nu behöver det inte vara så =) Jag är också enormt tacksam över att jag har Thomas och min underbara familj som finns där för mig när jag behöver det som allra mest, hade aldrig orkat ta mig igenom allt jag genomlidit genom sista tiden utan er.
Snart är det dags för Avesta också, håll tummarna för oss där =) bara 37 anmälda så det ska bli spännande och se hur det går, 2a certet kanske?
Tjingeling!
Ni som känner mig vet ju att jag fick min sjukdom 1999 och har haft några jobbiga perioder emellanåt men jag är enormt tacksam över att den var lugn under hela min gymnasietid så jag kunde slutföra mina studier och ta studenten för ironiskt nog så började sjukdomen bråka igen under hösten 2003, någon månad efter jag tagit studenten och för att sen därefter vara instabil och blossa upp lite då och då med diverse komplikationer.
Vårvintern 2004 började suget i hundtarmen ta fart igen, har ju varit hundintresserad under hela gymnasiet och varit hundvakt åt kompisars hundar och fått låna dom på diverse aktiviteter och lärde mig en massa samtidigt som jag hade riktigt kul =) Å - du minns när jag lånade din Chili den dagen då vi hade hundkursavslutning nåt på kvinnersta - tro fan att vi cyklade 2 mil den dagen om inte mer, var ju först till dig i vivalla, från stan och hämtade Chili - cyklade tillbaka till stan och bussen och sen tillbaka igen för att lämna gumman och hem till mig igen, fick ju en massa bra träning den dagen ju och enkel sträcka är ju typ 4-5 km.
Tillbaka till ämnet.. Började utforska sidor på nätet om alla möjliga raser och fastnade för några stycken och en av dom var leonbergern och då började man kolla mer och mer om rasen och blev bara ännu mer förälskad och jag blev bara ännu gladare när jag hittade en kennel som verkade riktigt toppen som fanns nära och som skulle ha valpar som var leveransklara alldeles lagom till den tid jag ville ha hem den =)
Första kontakten togs och 3v efter valparna föddes var jag dit på första besök och man var helt såld på dessa små pälskorvar som kravlade runt i valplådan, så söta! Ännu sötare var de 2 veckor senare vid 5v då man var dit nästa gång - ljuvliga små varelser och en av dom var extra envis och skulle bara attackera syrrans skor och den lilla busen var min lillskrutt *skratt* envisare valp än henne har man då inte sett till - var enormt busig!
1,5 vecka senare visste jag vilken som skulle bli min och det var hon som hade mer eller mindre tuggat sönder syrrans skor vid senaste besöket och jag var helt såld! Veckorna som var kvar sen var oliiiidliga för man ville ju ha hem henne fortast möjligt men jag fick ändå vänta tills hon blivit 10v pga jag kunde ändå inte få hem henne tidigare pga mycket som hände då och jag ville ha lugn och ro hemma när hon skulle komma hem, fyllde ju nämligen år dagen innan och skulle ha en massa folk här och massa annat som man skulle hinna med och då var det bara dumt mot henne att få komma hem då..
Nu har det gått fyra år snart för hon fyller nämligen fyra nästa månad och tiden har varit underbar och jag har fått en massa nya kompisar inom hundvärlden som jag aldrig skulle ha träffat annars, riktigt härlig gäng som jag ofta träffar på utställningar och dylikt. Dessa underbara personer har jag aldrig fått chansen att träffa om jag inte skaffat Bonita, man kan också undra hur jag hade mått egentligen eftersom min sjukdom är så lömsk och man vet aldrig när den slår till, man kan må riktigt bra länge för att sen vara nere i en svacka med värk i kroppen och knappt någon energi men tack vare Bonita orkar jag ta mig igenom vardagen. Hon är mitt syre, utan henne kan jag inte andas och hon tvingar mig att leva varje dag om man säger så för hon har ju sina behov som jag måste se till att hon får ta del av varje dag och detta har hjälpt mig mycket under perioderna som jag mått dåligt pga värk osv samtidigt så ser man på henne att hon förstår väldigt mycket för när jag varit nere så har hon kommit och buffat på mig och liksom frågat "matte hur mår du?" jag vet hon inte kan prata men vi förstår varandra mycket bra ändå för det ser man på henne och igenom hennes kloka ögon.
Hade jag inte haft henne.. ja jag vågar inte ens tänka den tanken på hur min livssituation skulle ha sett ut idag utan hund. Säkert så hade jag mått dåligt och allt det där och ja varit en helt annan person, det är jag säker på.. Men nu behöver det inte vara så =) Jag är också enormt tacksam över att jag har Thomas och min underbara familj som finns där för mig när jag behöver det som allra mest, hade aldrig orkat ta mig igenom allt jag genomlidit genom sista tiden utan er.
Snart är det dags för Avesta också, håll tummarna för oss där =) bara 37 anmälda så det ska bli spännande och se hur det går, 2a certet kanske?
Tjingeling!
