Jag måste först berätta.. Ni kanske vet sen tidigare att våran katt Mille försvann på slutet av juni då han hade varit in och ätit på kvällen men ville sen ut igen så mamma släppte ut honom och det var sista gången vi såg honom och när det gått nästan en månad så hade vi gett upp hoppet om att han skulle komma hem då man hört att flera katter i omgivningarna hade hittats döda svårt rivna eller kommit hem knappt vid liv med svåra skador efter någon rovdjur i o m detta så trodde vi att Mille var förlorad.

Mamma började leta efter en ny kattunge och blev helt förälskad i en som fanns i Hofors och de åkte ner dagen därpå och hämtade hem henne och hon gjorde sig hemmastadd väldigt snabbt och visade sig var den mest kaxigaste och tuffaste kattunge vi haft och hon var inte alls rädd för Bonita när vi kom och hälsade på fast första gången var ltie för tidigt men sen 2a tillfället då vågade hon fram och skulle retas hela tiden, knasboll! Den lilla energiknippet döptes till Mimmi och hon blev 14 veckor i lördags.

Igår på kvällen så kom mamma in på msn och frågade mig om jag satt upp, ja sa jag jag sitter i soffan här ., Bra sa hon och jag har något att berätta och skulle det vara tråkiga nyheter så skulle hon aldrig ta det över msn och ett litet ljus tändes i bröstet på mig, kände att hoppet knackade på dörren - magkänslan sa att det var något med Mille och sekunden utbrister hon "MILLE ÄR HEMMA!!!!!" då brast allt för mig och jag satt där med våta kinder och var så glad över att han var hemma igen, helt oskadd och verkligen välmående då han var lite tjockare än vad han var när han försvann för nästan 5 veckor sen.

Vi satt coh diskuterade och spånade vart han kunde ha varit för han var borta så länge men ändå i fin kondition - satt där och ville kasta mig i bilen och åka dit men förnuftet sa stopp för det var sent på kvällen och han hade precis kommit hem och jag ville inte lämna bonita ensam hemma så sent då hon kan bli orolig men bestämde redan då med mamma att jag skulle komma hem till dom dagen därpå.

Hon berättade att hon och pappa hade hört nåt som jamade och skrek utanför ytterdörren och ville bli insläppt och pappa inisisterade på att mamma skulle öppna och hon trodde inte sina ögon först när hon såg att det var Mille som var utanför och sen brast allt för henne och hon släppte in honom direkt och gav han mat, gissa om han var hungrig och sen dess så har han bara sovit och ätit. Måste ha varit med om ett riktigt stort äventyr då han var borta så länge och var helt slut över att få komma hem..

Vi misstänkte att det kunde vara så att han blivit matad av någon annan eller så har han haft tur och haft lätt för att få mat ute i skogen, är ju en skicklig jägare då vi fått erfara det flera ggr då man sett honom fånga smådjur hemma hos mina föräldrar.

Han tar även det hela med ro att vi har en busfia till retsticka hemma hos oss nu, det är snarare Mimmi som pjoskar och fräser åt honom men hon hade lugnat ner sig en hel del men Milles svans är en rolig leksak att fånga fast han gillar inte det *skratt* men så smånigom blir de kompisar hoppas vi.. De kommer och vara innekatter under obestämd tid nu framöver så de får lära känna varandra och Mille bli hemmavan igen då han var lite orolig och spänd nu pga varit borta så länge men så smånigom får de komma ut men när vet vi inte. finns ju risk då att om Mille nu skulle sticka igen - att lilla Mimmi följer efter och det är ju det sista vi vill ska hända.

Så nu har vi 2 katter hemma =) Mille, den svarta faran som blev 4 år förra helgen och Mimmi, retstickan precis 14 snart 15 veckor.